Eufori
Oftast ligger jag vaken ett tag i sängen på natten och stirrar rakt ut i luften. Detta beror inte på att jag inte kan sova. Nej, detta beror på att jag får massa ideér till min andra bok.
När jag får en sådan kreativ period så kan man säga att jag i princip lever i min bok, min värld med mina huvudrollsinnehavare. Jag associerar allt till innehållet (typ "precis så där gjorde hon...")
och blir kär i huvudrollskaraktärens kille. Hennes kompisar blir mina kompisar. Jag blir helt enkelt fast. Jag kan inte hjälpa det, jag bara sugs in i handlingen.
Och det är faktiskt skönt, att sitta där framför datorn i några timmar och bara koncentrera sig på deras värld. För även om jag har skapat personerna så känner jag med dom. Jag blir alldeles pirrig och spänd på vad som ska hända med mina "vänner".
Det blir en sort euforikänsla.
Ska nog börja igen att lägga papper och penna under kudden så jag snabbt kan rafsa ner ideerna utan att man glömmer dom efteråt.
När jag får en sådan kreativ period så kan man säga att jag i princip lever i min bok, min värld med mina huvudrollsinnehavare. Jag associerar allt till innehållet (typ "precis så där gjorde hon...")
och blir kär i huvudrollskaraktärens kille. Hennes kompisar blir mina kompisar. Jag blir helt enkelt fast. Jag kan inte hjälpa det, jag bara sugs in i handlingen.
Och det är faktiskt skönt, att sitta där framför datorn i några timmar och bara koncentrera sig på deras värld. För även om jag har skapat personerna så känner jag med dom. Jag blir alldeles pirrig och spänd på vad som ska hända med mina "vänner".
Det blir en sort euforikänsla.
Ska nog börja igen att lägga papper och penna under kudden så jag snabbt kan rafsa ner ideerna utan att man glömmer dom efteråt.
Kommentarer
Trackback
