Så nära men ändå så långt borta...

Gud vad jag hatar vintern!
I fredags klockan tre hade jag en tid hos HudBalans. Det är trappor upp till ingången, så jag får gå in på baksidan. Men... när jag kom fram till dörren på baksidan hade PEAB ställt nåt stenblock precis bredvid dörren, och det hade blivit en ishög där man skulle öppna dörren, så dörren gick inte att öppna. Så snopet fick vi gå hem igen, men jag har tiden imorgon istället.
Snacka om så nära men ändå så långt borta!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0